MCLC: Mueller says Mo Yan choice a 'catastrophe' (1)

[Denton, Kirk]

MCLC LIST
From: Magnus Fiskesjö <nf42 at cornell.edu>
Subject: Mueller says Mo Yan choice a 'catastrophe' (1)
**********************************************************

Also, in English, there was a slightly better summary here: (of the
longer interview originally in Swedish, which I have included at the end
of this posting)

It strikes me that growing up in Romania, Herta Müller must have heard
quite a bit about China, given how China consistently supported the
Ceaucescu regime which she was struggling under.

Magnus

=========================================================


Source: The Australian (11/25/12)
http://www.theaustralian.com.au/news/breaking-news/fellow-laureate-excoriat
es-nobel-winner/story-fn3dxix6-1226523625253

Fellow laureate excoriates Nobel winner

A PAST winner of the Nobel Prize in literature has reportedly called
this year's choice for the award, China's Mo Yan, a "catastrophe" and
accused him of "celebrating censorship."

Herta Mueller, who won the prize in 2009, has told Swedish newspaper
Dagens Nyheter that she wanted to cry when she heard Mo Yan had been
given the prestigious award.

"The Chinese themselves say that Mo Yan is an official of the same rung
as a (government) minister," the Romanian-born writer said.

"He celebrates censorship. It's extremely upsetting."

She noted that the laureate had copied by hand a speech by late
Communist ruler Mao Zedong for a commemorative book this year. In the
speech Mao says art and culture should support the Communist Party.

Mueller, 59, added that handing the prize to the vice-chairman of the
government-backed China Writers' Association, while 2010 peace laureate
Liu Xiaobo remains in jail, was "a slap in the face for all those
working for democracy and human rights."

Liu is serving an 11-year prison term for subversion after he called for
democratic reforms to China's one-party system.

The day after his prize was announced, Mo Yan told reporters that he
hoped Liu could be released from prison "as soon as possible."

"He should have said that four years ago, or at least two weeks before
receiving the prize," Mueller said.

Mueller was persecuted by Romania's Communist-era secret police for
refusing to become an informant, and her work was censored at home. She
emigrated to Germany in 1987.

Her novels, notably The Appointment and The Land of Green Plums,
describe the terror and humiliation she said she suffered under Nicolae
Ceausescu's regime.

===============================================

Here is the full interview, very moving -- I was able to extract it from a
PDF, less the photos.

Dagens Nyheter (Stockholm), 24 Nov. 2012, Kultur, 11-A2

Intervju. Herta Müller kritiserar Nobelpriset i litteratur till kinesen Mo
Yan

Nobelpristagaren Herta Müller är upprörd över att kinesen Mo Yan
tilldelats årets pris. I en exklusiv intervju säger hon till DN att han
 ”hyllar censuren” och kallar valet en katastrof.

Sedan Mo Yan tillkännagavs som årets Nobelpristagare i litte­ratur har det
ryktats om att en av hans föregångare, Herta Müller, varit upprörd. Hennes
kommentar har hittills varit att Mo Yan inte är ”hennes kandidat”. Men när
vi träfas på Rumänska kulturinstitu­ tet i Stockholm tar hon bladet från
munnen:
–Jag anser att det är en katastrof, säger Herta Müller.

Hon berättar att hon ville gråta när hon hörde nyheten och hennes ögon
tåras igen. Rösten brister näs­tan av ilska.

–Enligt kineserna själva är Mo Yan en så hög funktionär att han har samma
rang som en minister. Ta bara det här med att han kopierat Maos ”Tal om
konsten” för hand. I detta tals namn har otaliga intellektuella, även
författare, dödats. Han har sagt att han inte tänkte nå­got särskilt när
han kopierade den. Han hyllar censuren. Det är oerhört upprörande.

Att Nobelpriset i litteratur delas ut till en författare som är vice
ordförande i det kinesiska författarför­bundet samtidigt som
fredspristagaren Liu Xiaobo sitter i fängelse, dömd till 11 år, sänder
helt fel signa­ler enligt Müller:

–Kineserna har nu fått veta att de tillåts göra saker med vissa, medan
andra belönas. Det är fatalt. Det är en örfil för alla som arbetar för
demokrati och människorätt.

Inte heller det faktum att Mo Yan uttryckte sitt stöd för Liu Xiaobo da­
gen efter att Nobelpriset i litteratur tillkännagavs imponerar på henne.
–Det borde han ha sagt för fyra år sedan, eller åtminstone två veckor
innan han fick priset. Då kanske jag hade trott honom. Men nu gör jag det
Inte.

Herta Müller har läst Mo Yans böcker. Hon är också insatt i diskussionen
om kopplingen mellan Mo Yan och akademiledamoten Göran Malmqvist. Hennes
kritik har dock varken med estetik eller misstänkt jäv att göra.
–Det intresserar mig inte alls. Det finns ingen estetik som kan
rättfärdiga ett sådant här val. Han får ju inte ens säga vad han vill.

Hon pratar snabbt och det märks att hon är upprörd. Vi har redan dragit
över intervjutiden och hon börjar bli trött. Herta Müller säger att det
får räcka. Medan jag packar ihop mina anteckningar frågar hon:
– Nu blir det bråk, eller?
–Jag är ledsen, men jag kan inte säga det på något annat sätt.
Med tanke på hennes bakgrund i en kommunistisk diktatur är sät­tet hon
reagerar på kanske inte så konstigt. I essäer – som i den nya på svenska
 ”Alltid samma snö och all­ tid samma farbror” – romaner och dikter
återkommer hon ständigt till sin förödmjukelse och fasa i det
kommunistiska övervakningssystem som var dåtidens Rumänien.
Till Stockholm har hon kommit för att medverka vid ett evenemang i
anknytning till Nobelmuseets ut­ ställning ”Livets kalla smycke”. En röd
tråd i denna utställning är do­kument ur Herta Müllers akt hos den
rumänska säkerhetspolisen Securitate.

Hur ser du på dessa dokument i dag?

–Det är lugnande att det bara är utdrag ur en akt. Att den tiden är förbi.
Herta Müllers akt omfattar cirka 2,000 sidor. Hennes lägenhet var
avlyssnad och i protokollen redo­ görs noggrant för synbart triviala saker
som vilken tandkräm hon använde. Samtidigt saknas mycket annat. Vänner som
stått henne nära har strukits helt. Många frågetecken återstår.
År 1987 tilläts hon lämna Rumä­nien för Berlin, där hon fortfarande bor.
Det är också där hon känner sig hemma i dag.

Kan man säga att du också känner dig hemma i litteraturen?

–Nej, jag vill inte blanda ihop det så. Litteratur läser jag av andra
anledningar: för att förstå något, som världen, eller livet. Det är en
annan sak. Jag kan inte känna mig hemma i litteraturen. Möjligen gör den
främlingskapet uthärdligare. Det händer något i en själv. Man får
tillträde till något som man inte kan återge med egna ord. Jag tror också
att litteraturen föränd­rar en. Böcker har förändrat mig mycket.
I Tyskland är hon aktuell med diktsamlingen ”Vater telefoniert mit den
Fliegen” som innehåller diktcollage sammansatta av ord hon klippt ur
tidningar och tidskrif­ter.

I dessa dikter, men även i dina essäer och romaner finns en stor lust till
språket med nybildningar, ramsor och vågade metaforer.

–Ja. Det finns en stor lust. Och en stor rädsla, säger Herta Müller och
skrattar. Jag är alltid rädd att misslyckas, för att inte kunna. Men
lusten till språket uppstår genom tvivlet att jag inte kan.

Lusten känns ibland barnsligt storögd.

–Jag var inte barn särskilt länge. I den lilla byn där jag föddes började
man arbeta tidigt. Mina föräldrars dåliga relation gjorde mig också en­
sam. Kanske har jag behållit något slags barnslighet eftersom jag inte
hade någon barndom.

Dikterna innehåller också en hel del humor.

–Jag skrattar gärna och har nära till skrattet. I Rumänien lärde jag mig
bli glad snabbt, eftersom glädjen snabbt kunde ta slut. Det finns en
föreställning om mig som sorgsen, kall och alltid allvarlig. Den stämmer
inte. Folk härleder det från mina böckers teman, och ibland också från
offentliga uppträ­danden. När jag diskuterar Stasi ex­empelvis kan jag
vara kompromiss­ lös när jag försvarar mina åsikter. Det måste jag vara.
Jag är skyldig allt i min biografi det, inklusive de vänner som inte
längre finns i livet. Det är samma kompromisslöshet som alltså gör henne
till den hittills kanske skarpaste kritikern av årets Nobelpristagare i
litteratur.


Mats Almegård
litteratur at dn.se

	Foto: Karl Henrik edlund

Hon fick Nobelpriset 2009.
Herta Müller föddes 1953 i Banatet, en tyskspråkig del av Rumänien. Hon
stod länge under säkerhetspolisen Securitates övervakning med ständiga
trakasserier.
1987 fick hon utresetillstånd och flyttade till Västberlin. Dödshoten mot
henne fortsatte fram till Ceausescus fall 1989. Den statliga terrorn har
hon bland annat beskrivit i romanen ”Hjärtdjur” från 1994.
Hon fick Nobelpriset i litteratur år 2009 – samma år kom romanen
 ”Andningsgunga”.
I Sverige är hon dubbelt aktuell med essäsamlingen ”Alltid samma snö och
alltid samma farbror” och Nobelmuseets utställning ”livets kalla smycke”
som visas till den 27 januari 2013. I Tyskland kom nyligen
collage-diktsamlingen ”Vater telefoniert mit den Fliegen” (”Far pratar i
telefon med flugorna”).


end copy