MCLC: Mueller says Mo Yan choice a 'catastrophe' (8)

[Denton, Kirk]

MCLC LIST
From: Magnus Fiskesjö <nf42 at cornell.edu>
Subject: Mueller says Mo Yan choice a 'catastrophe' (8)
************************************************************

A follow-up to Michael Day's response regarding Yomi Braester's summary
dismissal of Herta Müller's criticism of the award to Mo Yan.

Actually, the thrust of the (Swedish, not German) interview was not at
all about who is emotional (and can therefore be dismissed). The key
point was what the journalist described fittingly as Müller's
"compromiselessness" (a Swedish word, kompromisslöshet, and I don't know
if there is an English noun equivalent -- but "integrity" comes close),
arising from her life experience of refusing to compromise her writing
to government censorship under the Ceaucescu dictatorship, refusing to
be a collaborator and spy for its "security" agency, and so on. This
fundamental stance is, the interview suggests, what led her to oppose
the choice of Mo Yan, because of the situation of government censorship
in China, with the continuing imprisonment of Liu Xiaobo and other
people who continue to be imprisoned for writing and expressing their
views.

So it is definitely about much bigger and more interesting issues than
the emotions of one "Rumanian emigré" (woman). As I understand it, Mo
Yan represents almost the opposite stance: one of compromise. Reading
his pronouncements on censorship I am reminded of the fascinating book
_Obedient Autonomy_ which portrays and analyses the professional life of
intellectuals in the Chinese system, a life of institutionalized
compromising, which is of course very difficult to escape or avoid, as
it also would have been in Romania under Ceaucescu. And it would have
been more interesting to probe such important matters, including the
comparison of the compromiselessness of Herta Müller and other European
writers under Communism, which became such a cherished ideal for many
(Müller was by no means alone), and, in contrast, why and how, in China,
compromising dominates, -- while there are now also challenges to this
(there was just on this list a report of 40 writers and intellectuals in
China openly calling for Liu's release).

sincerely,

Magnus Fiskesjö


Follow-up: The Dagens Nyheter, the same paper that published the
interview with Herta Müller, is today publishing an article by Liao Yiwu
("To Write Without Witnessing is Shameful"), addressed to the "ladies
and gentlemen of the Nobel committee for literature", where Liao agrees
with Müller on Mo Yan, and compares the prize to Mo Yan to that given to
Sholokhov in 1965.

Almost as if presaging the debate over how Mo Yan received the prize
after that given to Gao Xingjian which displeased the Chinese
government, another Swedish paper back on October 11, 2012 carried a
detailed review of internal Swedish Academy papers (which become
accessible only after 50 years) revealing persistent Soviet government
pressure on the Academy to award the prize to Sjolochov, a veritable
campaign that started in 1946, building on the increased Soviet prestige
after WWII, and motivated by Soviet resentment to the earlier Nobel
prizes to the "un-Soviet" writers Ivan Bunin (1933) and to Boris
Pasternak (1958). The article reviews how the Academy several times
conducted very lengthy internal reviews of Sholokhov's work and found it
unworthy, but strangely reversed these judgments in 1965, going for
Sholokhov -- apparently over Anna Achmatova, one of the greatest Russian
poets also not approved by the Soviet government. Why this was, we shall
only know in a couple of more years. The article (in Swedish only) by
Magnus Ljunggren, a professor emeritus in Russian literature at Göteborg
University, is here:

http://www.svd.se/kultur/understrecket/patryckningar-kan-ha-gett-sjolochov-
priset_7571404.svd

The DN has now also released the Herta Müller interview (full text only
in Swedish) from behind their paywall:
http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/herta-muller-jag-tror-inte-pa-mo-yan).

Here below is the Liao Yiwu interview, in Swedish if anyone is
interested, It is translated from English; the English version must be
this: http://www.hrichina.org/content/6440 (though the title is altered
in DN).

--
http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/liao-yiwu-att-skriva--utan-att-vittna-ar-s
kamligt

Liao Yiwu: Att skriva utan att vittna är skamligt

Publicerad 2012-12-06 09:37

Herta Müller hade rätt när hon kallade Nobelpriset till Mo Yan för ”en
katastrof”. Svenska Akademien gör nu samma misstag som när den
sovjettrogne Michail Sjolochov belönades 1965. Det skriver den kinesiske
författaren Liao Yiwu.

Damer och herrar i Nobelkommittén för litteratur,

Som kinesisk författare i exil förstår jag att mina personliga känslor
inte kan användas som bedömningsgrund för Nobelpriset i litteratur.
Trots det ber jag att få anmäla mina djupa tvivel inför den man ni valt
som mottagare av 2012 års Nobelpris i litteratur, Mo Yan – både som
person och som författare.

Hur välinformerade ni alla än är så verkar det på mig som om ni inte har
verkliga insikter om hur mycket ont det kinesiska kommunistpartiet har
gjort, och att det är den bristen som gjort att ni valt Mo Yan, en
författare som lyckats bli vice ordförande i det partikontrollerade
kinesiska författarförbundet. Medvetet eller inte delar ni nu
uppfattning om Mo Yan med det kinesiska kommunistpartiet. Li Chanchun,
partipropagandist och fram till förra månaden medlem i politbyråns
ständiga utskott, gratulerade Mo Yan med orden: hans ”seger återspeglar
både den kinesiska litteraturens blomstring och framsteg och Kinas ökade
inflytande”.

Hur många kineser har inte dött, och hur många har inte berövats sin
frihet att uttrycka sig och sin tro, under partiets ledning genom åren
1949, 1952, 1955, 1957, 1958 (året då jag föddes), 1959 till 1962, 1966,
1989 och fram till denna dag! Som riktlinje för hur författare och
konstnärer bör tjäna partiet förstörde Maos ”Tal vid Yenans forum om
litteratur och konst” flera generationer av kinesiska författare,
åtminstone dem som följde sitt samvete, vad han i praktiken proklamerade
den gången var den kinesiska litteraturens död.

Ändå hävdar en medlem i er kommitté att ”Tal” i sig var ett bra dokument
som hjälpte fram litteratur om det agrara livet, som böcker av Zhao
Shuli och Sun Li, men att det sedan tyvärr föll i glömska.

För det första var den så kallade litteratur om agrart liv som den
representeras av Zhao och Sun i själva verket en ren uppdragslitteratur
som inte tjänade något annat än partiets dagordning för att ställa de
intellektuella i proletariatets tjänst. Anser ni, exempelvis, att ”Xiao
Erhers bröllop” är litteratur?

Att Mo Yan tidigare i år deltog i att kopiera Maos tal är en fråga om
integritet. Han gjorde det av fritt val, medan mer än 20 författare i
det kinesiska författarförbundet vägrade att göra det, däribland Wang
Anyi som även han varit vice ordförande i förbundet. Mo Yan gjorde det
för att han är en cyniker, och de stycken han valde att kopiera
återspeglar hans önskan att behaga partiet.

Han lär även ha avfattat en dikt till Bo Xilais lov när denne stod på
höjden av makt och ryktbarhet.

Som författare av den yngre generationen påpekat har Mo Yan under loppet
av de tjugo år som gått efter den 4 juni-rörelsen 1989 gjort
meteorkarriär på den partikontrollerade litterära scenen och fått
tillgång till en enorm publik, men har aldrig uttryckt vare sig åsikter
eller oro kring övergrepp i Kina, vare sig öppet eller inom de litterära
kretsarna.

1989 var Mo Yan en aktiv deltagare i gaturörelsen för frihet och
demokrati, men efter att den brutalt slagits ned vände han sig snabbt åt
annat håll. Precis som han gjort i fallet Zhang Yimou har Mo Yan valt
att undvika frågan om 1989. För kinesiska intellektuella är det
jämförbart med de sovjetiska författare som undvikit Stalins Gulag eller
judiska författare som undvikit Förintelsen.

I stället valde Mo Yan att följa Deng Xiaopings påbud om vägen mot ”en
marknadsekonomi med kinesiska förtecken”, en litterär vulgaritet som
påminner om hur Vaclav Havel beskrivit det tjeckiska samhället efter
Pragvåren. I sin strävan efter maximal vinst har partiet, och de
författare partiet godkänt, för sin affärsverksamhet funnit ett
partnerskap med kapitalismen i väst. I det sällskapet har Mo Yan nu med
det enorma lyft han får av Nobelpriset givit uttrycket ”cynikern tar
allt” en helt ny dimension.

I rättvisans namn har Mo Yans författarskap också visat på regimens
ondska, men det är begränsat till myndighetsutövning på låg nivå och
ifrågasätter inte den kommunistiska regimens rötter. Lokal ”oordning”
kritiseras ofta även av regeringen, något som ibland fungerar som en
spegel som hålls fram för att bekräfta storheten hos partiet centralt.
Mo Yan visar också mycket selektivt fram de mörka sidorna av Maos epok,
precis så mycket som är tillåtet, samtidigt som han utelämnar
verkligheten under de nya ledarna. Det är tryggast så, samtidigt som man
inte förlorar i sina anspråk på ”moraliskt omdöme”.

När det gäller hans kritik av Kinas politik för födelsekontroll så
fördömer numera även officiella medier brutaliteter som begåtts av
lokala tjänstemän. För övrigt har politiken i sig på senare år
tillämpats allt mindre strikt. Även det är ett ämne som det blivit
säkert att skriva om.

Jag vill också nämna något om språkbruket. Efter det tidiga 1900-talets
nya kulturrörelse frambringade Kina många goda författare, som Shen
Congwen, Qian Zhongshu, Zhang Ailing med flera. Deras språk, märker man
genast när man läser dem, föddes ur en djup förtrogenhet med klassisk
litteratur. Sedan fanns också Ai Wu, Li Jieren, Lao She och andra som
utvecklade den folkliga tradition som inletts med Feng Menglong och Cao
Xueqin med deras lokala dialekter. Läsarna visste omedelbart i vilken
tid och trakt författaren hörde hemma.

Efter 1979 då stora mängder översatt litteratur från väst blev
tillgängliga gick kinesisk litteratur in i en lång epok av
”avant-garde”-imitationer. Nästan alla bar tydliga spår av översättning
– och plötsligt var den kinesiska litterära scenen översvämmad av
latinamerikanska inlån med sådant som sökande efter rötter,
medvetandeströmmar, överdrifter och övernaturligheter.

Även Mo Yans litterära språk har sina rötter i den sortens översättning,
även om den lokala tillämpningen i hans fall varit mer framgångsrik. Det
är också därför Mo Yans arbeten varit lätta att översätta, de har inte
den ”oöversättlighet” som följer med en unik folklig eller lokal prägel.
Enkelt uttryckt använder han ett övertaget språk för att berätta
kinesiska historier som inte längre smakar kinesiskt. De uppehåller sig
vid mer aparta sidor av den ondska som går att finna inom begränsade
områden, och djupet i deras kritik överskrider inte den man kan läsa i
reportage i småstadstidningar.

Samtidigt lovordade de officiella medierna den osunda nationalismen i
”Det röda fältet”, och ”Stora bröst och breda höfter” passade perfekt in
i den ökande efterfrågan på vulgaritet på den kinesiska bokmarknaden på
1990-talet. Grymheten och sensationalismen i ”Sandelträdtortyren” är,
som bäst, ett rent nonsens och ett hån mot både humanitet och tradition.

Det är därför den post-totalitära regimen i Kina fann Mo Yan harmlös,
hyllade honom och gav honom alla de titlar, positioner och priser som en
officiellt sanktionerad författare i Kina kan drömma om.

Mina damer och herrar, ni är säkert bekanta med Adornos yttrande: ”att
skriva poesi efter Auschwitz är barbariskt”. För Kina skulle
motsvarigheten vara: att skriva utan att vittna är skamligt. Mo Yans
handlingar har gått längre än enbart uraktlåtenhet. Vid 2009 års
bokmässa i Frankfurt fick den tyska publiken och världens medier
tillfälle att höra Mo Yans lömska tal som den kinesiska regeringens
handplockade författare.

Så jag instämmer i Herta Müllers omdöme: det var en katastrof att välja
Mo Yan, en hög befattningshavare i kommunistpartiet och tidigare
arméofficer, till årets Nobelpristagare i litteratur.

Era företrädare gav en gång priset till Michail Sjolochov, en högt
uppsatt sovjetisk tjänsteman och anhängare av det kulturella förtrycket.
Det var en olycka som jag är övertygad om hade gjort herr Nobels goda
själ i himlen upprörd. Nu har ni gjort det igen, den här gången till en
högt uppsatt kinesisk kommunistisk tjänsteman och anhängare av censur.
Det skulle få herr Nobels själ att ropa högt.

Övers. från engelska av Lars Linder.

Liao Yiwu

kulturdebatt at dn.se

Läs mer: Herta Müller: Jag tror inte på Mo Yan
[http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/herta-muller-jag-tror-inte-pa-mo-yan]

Foto: Eugene Hoshiko Liao Yiwu
Läsarreaktioner 22 kommentarer

Liao Yiwu
Liao Yiwu är kinesisk författare, poet och musiker, född 1958 i Sichuan,
Kina.
Han har suttit fängslad för sina regimkritiska texter, bland annat om
massakern på Himmelska fridens torg 1989. Texterna är förbjudna i
Fastlands-Kina men har publicerats i Hongkong och Taiwan.
Liao Yiwu lever sedan 2011 i Berlin. I oktober belönades han med det
prestigefyllda tyska bokhandelns fredspris, bara två dagar efter att
Nobelpriset till Mo Yan tilkännagavs.
I vår utkommer de två romanerna ”För en sång och hundra sånger” och ”Gud
är röd” på svenska på Lindskog respektive Narin förlag. I mars kommer
han på besök till Sverige.

Nobelpriset 2012

Litteratur
Mo Yan: Mitt pris är inte för politiken
Herta Müller: Jag tror inte på Mo Yan
Nobelpristagare stoppade av snöovädret
Müllers kritik mot Mo Yan ger internationellt eko
Inget jäv, enligt Englund
Nobelpristagaren vän med ledamot
Mo Yans samhällskritik är enligt Kinas partilinje
Mo Yan får upplevelsepark
Nobelpristagaren kvar på Tranan
Mo Yan får upplevelsepark

Medicin
KI:s Nobelkommitté stämd av forskare
Gurdon bevarade hemlighet för kolleger
Han kan förvandla gamla celler till nya
Medicinpriset för stamcellsforskning
Nobelveckan – nu börjar den
Karin Bojs: Här kommer mina kandidater till årets Nobelpris

Kemi
Karin Bojs: Otroligt grundläggande kemi belönas
Nobelpris i kemi för smarta receptorer
Nobelpriset i kemi tilldelas...vem då?

Fred
Fredspris till en frånvarande union
Laleh på Nobels fredspriskonsert
Trojka tar emot fredspriset
Peter Wolodarski: Ett fredspris som ringar in krisen
Fredspriset lyfter Nei till EU
Fredspriset kan få rättsligt efterspel
EU omtvistat val bland norrmän
Grattis EU – trots allt
Men vem ska hämta priset?
”Ett mycket tveksamt beslut”

Fysik
Karin Bojs: Välförtjänt och väntat
Fysikpriset för partikelkontroll i kvantvärlden
Higgs partikel – är den redan värdig priset?
Få tror på pris för omtalad partikel

Ekonomi
Experter överraskade över pristagare
”Mycket värdiga pristagare”
Nobelpris lockar ekonomer till Sverige

Allt om: Nobelpriset 2012